Trygghet

Min valsöndag har varit omtumlande, på många sätt. Hann och orkade mycket mer än jag trodde.

En av de finaste stunderna var efter dagens 3-årskalas när storebröderna retade sin lillebror, och han, trött som han var började gråta. Jag räckte ut armarna och ropade hans namn och han kom emot mig, storgråtande och kröp upp i mitt knä, trots att hans pappa stod bredvid och hans mamma var i rummet bredvid. Han satt där i mitt knä en lång stund och hulkade och grät och lät mig trösta honom. Det kändes så skönt, att han kunde känna sig så trygg hos mig.

En stund tidigare hade jag suttit och pratat om himlen med storebror i syskonskaran. Vad som händer när man dör, hur det är i himlen, och hur gammal man är i himlen. Han har många funderingar och det är tredje eller fjärde gången vi sitter och pratar om himlen. Det kändes så skönt att få dela de tankarna med honom, att han kan få känna sig lite tryggare och att han vill prata om det med mig.

Och så hann jag sitta och läsa om Konrad som längtade efter kramar för mellanpojken, min gudson, som hunnit fylla 5.

kramar

Jag njöt av att få kvalitetstid med de där grabbarna. Att få finnas där för dem, leka med dem och läsa med dem, trösta dem och hjälpa till med läxorna.. Att dela deras liv regelbundet under många år har gjort att jag är en slags trygg person i deras värld. Och det är jag oändligt tacksam för. Både att deras föräldrar öppnat sin familj för mig, och att barnen öppnat sig för mig.

Det har öppnat så mycket extra kvalitet för mig. En extra familj. De fanns där och öppnade sitt hem och sitt liv för mig, när jag landade här i stan för 6 år sedan, efter ett äktenskap som bröt ner mig och en skilsmässa som nästan tog knäcken på mig. De har låtit mig få vara där jag är, uppmuntrat, bjudit på mat, och tröstat när jag varit ledsen. Jublat med mig och firat med mig när jag varit glad.

Med allt detta i bakhuvudet började jag titta på valvakan. Och jag blev ledsen och rädd. Ledsen för att 13% valt att rösta på ett parti som verkar rymma så mycket nazism och rasism. Som ser invandringen som ett gigantiskt problem.

Jag blev rädd för att det här skulle kunna leda till att vi stänger oss mer för andra, om vi inte vänder trenden. Att vi inte vågar öppna våra hjärtan, familjer och hem för andra. Visst, familjen jag beskrev här ovan är min släkt. Jag var inte en total främling. Men jag ser ändå deras öppenhet som en förebild för hur jag vill vara, hur jag vill leva. För när de öppnar sitt hem och sitt liv och sin tid för mig, betyder det att jag kan få en relation till dem och nu kan jag ge tillbaka. Jag kan avlasta och hjälpa till att trösta och svara på frågor. Jag kan läsa för barnen och natta dem och krama om dem.

Och jag tror att om vi inte ”motar Olle i grind” nu, riskerar dagens valresultat –  med 13% röster på SD – att leda till en rädsla för att släppa in andra i våra trygga zoner. Nu handlar det om nationalitet – men ju mer vi stänger in oss för andra – desto räddare tror jag vi blir för att släppa in andra i våra liv. Oavsett vad för främling det är.

Jag längtar efter ett tryggt Sverige, ett öppet Sverige, ett kärleksfullt Sverige. Och det bästa jag kan göra nu är att be! Be för Riksdag, regering och alla som arbetar politiskt. Be för journalister, chefer och människor med makt. Be för mina vänner, bekanta, grannar och andra. Be om en öppenhet för andra. Be om att rädslor ska försvinna, och att trygghet ska få ta dess plats.

Jag tänker be för Sverige

Förväntningar

Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.

En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2000 personer.

Efter 3 min spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.

Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.

Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.

Efter 10 min:
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare. (Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar)

Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in. Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.

Efter 1 h:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar.

Sanningen:
Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.

Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.
Man ställer frågan: ”Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina konserter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?”
En slutsats i mängden:
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument…
HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?

Se dig omkring min vän.

Kärleksbrev

Ikväll ska jag hålla i en andakten på våran tonårsträff i kyrkan. Jag tänkte jag skulle prata om att bibeln är ett kärleksbrev från Gud. Och blev genast påmind om en sådan där söt händelse från ”länge sen”.

Jag var kär, och för första gången i livet verkade kärleken besvarad. Han var en sådan där kramig kille och det blev många kramar och vi liksom lyckades hamna bredvid varandra i tid och otid. Just den helgen jag tänker på hade vi tittat på TV tillsammans med massa andra människor. Och på något sätt hade vi ”lyckats” hamna bredvid varandra där i soffan, under samma filt. Och ju längre konserten på TV:n höll på, ju närmare kom vi varandra. Och till sist hade vi lyckats fläta ihop våra fingrar. Jag kan inte lyssna på låtarna från den konserten utan att minnas den där soffan, filten och kvällen.

Kvällen efter var det en festlig kväll och vi hade alla klätt upp oss lite extra. När jag kom dit kramade han om mig och viskade att jag var fin. I slutet av kvällen stod vi ett rätt stort gäng och pratade, i en dörröppning. Det var lite trångt och jag vet inte varför vi inte satte oss i den stora tomma soffan istället, men vi stod där i dörren och pratade. Och helt plötsligt stod jag lutad mot honom med hans armar runt mig. Jag minns inte vad vi pratade om egentligen men jag minns när han helt plötsligt citerade ett bibelord: ”Maria har valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne.” Samtidigt kramade han om mig lite extra. 

Fortfarande idag, massa år senare, kan jag inte läsa det bibelstället (Lukas kapitel 10, vers 38-42) utan att minnas det där dörrhålet. Jag vet mycket väl att det inte alls handlar om att jag var kär i honom. Men på något sätt har det bibelstället blivit en kärleksförklaring till mig, från Gud. Det står ju till och med mitt namn. 

Gud älskar mig, och han har många gånger använt olika bibelord för att visa sin kärlek till mig. Det är underbart att märka hur olika verser i Bibeln. som skrevs för så otroligt många år sedan kan ploppa ut och säga något specifikt till mig. 

Det blev inte mer än en flirt med den där killen. Men Gud har fortsatt visa sin kärlek till mig på så många olika sätt. 

Och det allra bästa kärleksbrevet i bibeln är:

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom.  (Johannes kapitel 3, vers 16-17) 

Att flytta sina gränser

Här har jag inte skrivit på länge. Inte för att jag inte haft tid, för det har jag sannerligen haft. Inte för att det inte hänt något, för det har hänt en hel del skoj och mycket annat. Inte för att jag inte haft något jag velat skriva om, för det har jag haft. Mer än en gång har jag tänkt att jag vill blogga om det där, men sen har kraften sinat igen.

Som om det inte räckte med utmattningsdepressionen har jag dessutom fått kronisk spontan urtikaria. På svenska betyder det att jag fått nässelutslag som hållit i sig mer än 6 veckor (=kronisk) (snart 5 månader) där vi inte har en aning om vad det är som utlöser utslagen (=spontan).

Ibland kan jag äta jordgubbar – ibland kan jag det inte. Oftast har jag inte en aning om vad det är som gör att jag blir helt täckt av kliande röda utslag. Vi har testat många olika mediciner. Både piller och sprutor. De har tagit prov på mig och jag har bytt tvättmedel och försökt att undvika än det ena och än det andra. Men inget hjälper.  Vissa nätter vaknar jag av att jag ligger och kliar på utslagen. Ibland har jag kunnat somna om snabbt men lika många gånger har jag suttit på balkongen och kliat och sett hur det ljusnat. När det var som varmast sov jag på balkongen för att få lite lindring av kli. Dagar och aktiviteter styrs av kliandet och utslagen. Bra dagar kan jag hitta på massa skoj, dåliga dagar sover jag för att jag blir trött av alla mediciner och utslag. Har varit helt sjukskriven under denna period – något annat hade inte funkat. Vet aldrig när jag får mina fruktansvärda dagar. Hade en dröm om att åka någonstans och bara vara och få lite miljöombyte, men vågade inte boka något. Så det blev varken Stockholm, Uppsala, Hönö, Örebro eller Västervik. Däremot har jag varit mycket hos mamma och pappa. Blivit ompysslad och lufsat runt och försökt fördriva dagarna på lämpligt sätt.

Det är konstigt hur man vänjer sig. I början var det jobbigt när det kliade på armarna. Sen vande jag mig. Sen blev det jobbigt när det spred sig till mage och ben. Sen vande jag mig. Sen blev det jobbigt när det satte sig på ryggen, men även det gick att vänja sig vid. När det blev som sköldpaddsskal på ryggen så det inte gick att dra armarna bakåt – då trodde jag att gränsen vad nådd. Det var den inte. Kli i handflatorna var värre insåg jag. Och kli mellan fingrarna. Trodde inte det kunde bli värre än så, men insåg förra veckan att kli i armhålorna var ännu värre. Nu tror jag inte det kan finnas så många fler ställen som kan drabbas av kliande utslag….

Tänker att det är som livet i stort. Det man tycker är ogenomförbart blir normalläge – utan att man ens märkt det. Gränserna flyttas.

Ibland är det där bara bra. Man tror att man inte kan cykla en halvmil, men så börjar man cykla och rätt som det är har man cyklat två mil på en utflykt en kväll.
Ibland är det där dåligt. Man tänker att man aldrig ska acceptera att någon beter sig illa mot en, men helt plötsligt inser man att gränsen har flyttat sig väldigt långt och att man accepterar att få svaret ”det är du inte kapabel att avgöra” i de flesta frågor, utan att reagera på vad det egentligen betyder.

Jag låg och tänkte på det där i natt när jag inte kunde sova. Lyssnade på gårdagskvällens Karlavagnen som handlade om polisens insats vid Svenskarnas partis demonstration i helgen. (DN)

Och jag undrar hur det kunde bli så. Hur har vi gjort för att flytta gränserna så mycket att det här kunde hända? Jag minns hur jag satt och tittade på nyheterna från Göteborgskravallerna 2001 och förfärades. Idag reagerat jag knappt på sådana nyheter. Och det skrämmer mig.

Jag vet inte var felet ligger. Eftersom jag inte var där kan jag varken uttala mig om polisernas, demonstranternas eller mot-demonstranternas agerande. Men någonstans gick det fel. Troligen på många sätt.
Jag kan förstå om poliser som får saker kastade på sig känner att de måste ta kontroll över situationen. Och med tanke på allt som hänt de senaste åren kan jag förstå att de kanske reagerar för kraftigt av rädsla att förlora kontrollen.
Jag kan förstå att folk vill demonstrera mot nazistiska åsikter. Jag kan förstå att det bara är en klick som förstör för många. Och jag kan förstå att ungdomar idag har tappat respekten för polisen efter alla reportage om att poliser gjort fel.

Och så tänker jag att jag vill flytta tillbaka de där gränserna igen. Jag vill att människor ska ha respekt för poliser och deras arbete.  Jag vill att poliser ska kunna agera vänligt och bestämt utan våld. Jag vill inte att poliser ska känna att de är hotade av människor när de bara utför sitt jobb. Jag vill inte läsa fler reportage om demonstrationer som gått fel. Oavsett vem som gjort fel. Men hur ska vi gå vidare?? Hur ska vi kunna få slut på dessa ”kravaller”? Hur ska vi kunna flytta tillbaka gränsen för vad som är en normal demonstration?

Det funderade jag på i natt, när jag inte kliade men var vaken ändå eftersom jag på något mystiskt sätt vant mig vid att vara vaken en timme eller två eller tre eller fler, mitt i natten… Det var det där med att vänja sig och flytta gränsen för vad som är normalt.

Testa kärleken

Har just tittat på ännu en del av Kärlekskoden på SVT.
Ett datingprogram där singlarna får gå genom massa tester av olika slag för att se vem de vetenskapligt passar bäst ihop med.

De funderar på doft och röst och utseende. De funderar på personligheter och kroppsspråk. Och nu ikväll var det CV, intressen och politik som var grejen.
Hur lika är det bra att vara? Hur olika kan man vara och ändå funka ihop?

Och så tänker jag på drömpojken. Hade han klarat sig genom alla dessa tester och fortfarande verkat vara min drömpojke? Hade testerna kunnat avslöja för mig vad som väntade i ett äktenskap med honom?

Vi träffades på nätet, skrev mycket till varandra, pratade mycket i telefon och jag funderade massa. Jag funderade på inställning till pengar, politik, församling, kallelse, intressen. Jag trodde jag hade tänkt på allt. Kanske hade jag det. Tänkt och tänkt och tänkt. Missade jag magkänslan? Missade jag något? Hur skulle jag gjort om vi hade haft alla de där testerna att tillgå?

Var jag 100% säker på att han var rätt för mig? Hade jag längtat så länge efter någon att dela livet med att jag blundade för varningssignaler?

Jag vet inte!!! Det gör mig så frustrerad. Tänk vad lätt det skulle vara om jag bara visste hur jag skulle kunnat se genom den bild drömpojken ville jag skulle se. Om jag visste hur jag skulle genomskåda masker och föreställningar. Om jag visste hur jag skulle veta att något var bra för mig och rätt för mig.

Nu vet jag att drömpojken gift om sig. Att han lever ett nytt liv med en ny kvinna. Och jag hoppas innerligt att de hittat ett sätt att förhålla sig till varandra som gör att deras äktenskap kommer hålla. Att de kan älska varandra genom nöd och lust. Att han får vara lycklig.

De senaste veckorna har jag drömt mycket om relationer. Relationer där jag varit ena parten. Lyckliga relationer. Kärleksrelationer. Jag har vaknat på morgnarna och känt det pirra i magen av mysiga flirtstunder. Jag har vaknat med ett leende. Jag har vaknat och känt mig hel. I alla fall tills jag insett att det bara var en dröm, igen.

På ett sätt ÄR jag nöjd med livet som det är nu. Jag har en lägenhet där jag trivs. Jag har vänner och församling och familj. Jag har gosiga barn jag kan få låna. Men ibland så kommer den där längtan över mig. Att få dela livet med någon. Skratta och gråta med någon. Bli gammal med någon. Att få älska någon över allt annat. Att vara en del av ett team.

Kommer jag att våga det? Kommer jag ”kräva” vetenskapliga tester?

Kan man testa kärleken?

Skratta är bra för själen.

Igår fick jag ett sådant där infall som det var myyyyyycket länge sen jag fick senast. Jag bjöd hem ett gäng folk på lite häng i min soffa. Har varit lite av en ensamvarg det senaste året ungefär. Har inte orkat vara social och de gånger jag varit det har jag varit bortbjuden, med utvägen att kunna åka hem när orken tagit slut. Men igår bjöd jag hem folk till min lilla etta. Det blev sex stycken och jag som satt här och pratade om stort och smått och sen spelade ett sanslöst roligt spel. ”Ryktet går” typ som viskleken men på papper. Alla fick var sitt ord som man skrev i sitt block, skickade vidare så grannen fick rita det ordet på nästa sida. Sen skickade man blocket så nästa person fick skriva vad bilden föreställde, och nästa person fick rita det ordet… Hela varvet runt. Tunntarmen blev ett spöke, elgitarren blev en förstärkare och filmkameran blev en generator, många skratt blev det.

Och även om jag är trött idag så är jag pigg i själen. Och det är riktigt gött.

Ute!!

Ännu en dag jag får tillbringa ute! Det är så underbart! Jag älskar våren och fågelsång och vårblommor och den första grönskan! Tack Gud för våren!

20140401-101704.jpg

Äkta västgötte?

Efter mer än 5 år i Västergötland har jag nu för första gången varit vid Hornborgarsjön och tittat på tranor, bara för att. Inte stannat till på vägen till eller från föräldrarna.
Idag har jag och ett gäng söta ungar och goa släktingar varit på traninspektion. Det var många människor, massa bilar och sisådär 19 900 tranor om jag inte minns fel.
Vilken fågelsång. Vilken upplevelse.
Och så fikade vi vid kyrkan och åt tranbakelse. Den var god!

20140330-180458.jpg

Hade inte med min riktiga kamera och fick ingen bra bild på tranorna. Desto fler bilder på söta barn. :-)

Nu, kl 18:10, en söndagskväll sitter jag på en altan och njuter av solen, ljuset, värmen, lekande barn och gröna vidder.
>

20140330-181019.jpg

Fågelsång

Vissa dagar älskar jag mitt jobb lite mer än andra dagar. Typ idag. Har just fått tillbringa en timme i solsken och lyssna på fågelsång och lösa lite olika mysterier.

20140328-104700.jpg

frågestund igen

Tittade genom vilka blogginlägg som finns med i snabbguiden om mig och insåg att det nog inte skulle skada om jag uppdaterade lite information. Det hinner hände en hel del på några år.

UTSEENDE

1. Hur lång är du? 167 enligt passet.
2. Hur mycket väger du? Tillräckligt.
3. Vad har du för hårfärg och frisyr? Guldblont i någon slags kort halvrufsig frisyr.
4. Vad har du för ögonfärg? Grön/blå ungefär.
5. Vilken kroppsdel är du mest nöjd med? Händerna. De är fina. =)
6. Minst nöjd med? Fötterna – de är för långa, smala och tunna för att hitta bra skor.
7. Vad har du för skostorlek? 39-40 ungefär.
8. Har du glasögon? Jepp. Ett par blå.
9. Har du några piercingar/tatueringar? Nej. Bara hål i öronen. Det räcker.

FAVORIT-
1. filmer? Johan-Falk filmerna är riktigt bra.
2. låtar? Varierar lite men Gabriellas sång finns oftast med på listan.
3. årstider? Alla! Men mest våren (när det börjar komma knoppar och man hittar första tussilagon och alla gröna färger slåss om utrymmet och man kan knäppa upp jackan) och hösten (när luften är hög och löven börjar falla och solen skiner och löven prasslar.) Och vintern (när solen gnistrar över den snöklädda naturen och det är så där kallt så det knarrar… ) och sommaren, (åhhh, när solen skiner och man kan sitta ute och prata hur länge som helst och sitta i vattenkanten och njuta av värmen…)
4. mat/dryck? Pappas potatismos, och mammas köttbullar med älgfärs. Eller Planksteken på Sandjöbaden.  Och till det lite kolsyrat vatten eller riktigt riktigt kallt kranvatten.
5. djur? Oj oj oj. svår fråga. Divan ligger bra till. (fasters hund)
6. färg? Gillar blått väldigt mycket. Och grönt.
7. parfym? Har två olika rosa flaskor nu, och gillar båda väldigt mycket men kan inte komma på vad de heter.
8. tv-program? NCIS!!!  Med Gibbs och Abby och DiNozzo och Ducky och McGee och Ziva. Fast nu har jag ingen TV så jag får vänta tills den nya säsongen kommer ut på DVD.
9. ämne i skolan? Nja. Det var en svår fråga. Församlingskurserna på pastorsutbildningen var väl favoriterna. I grundskolan hade jag inget ämne jag gillade. Ok då, lästimmarna på svenskan. Men grammatiken och sånt gillade jag inte.
10. sysselsättning? Se film och sticka. Alternativt lyssna på ljudbok och sticka. =) Eller fotografera.

KLÄDER
1. vad använder du just nu för jacka? En svart lång jacka jag hittade på halva reapriset. Mycket fin jacka.
2. vad använder du just nu för skor? Eftersom det är barmark använder jag mest gympaskorna.
3. favoritfärg på kläder? Svart, men har mer och mer kommit på att det är kul med färg.
4. favoritmaterial på kläder? Det som är skönt.
5. vilka kläder skulle du vilja ha just nu? En rolig klänning som man kan ha lite när som helst.
6. favoritaffärer? Affärer med fina pryttlar.
7. för ungefär hur mycket köper du kläder för i månaden? Jag är periodare när det gäller kläder. När jag väl köper, blir det en del, men sen dröjer det.
8. favoritmärke? Det funderar jag aldrig på. Tar det jag gillar.

DITT RUM

1. stort, litet eller mitt emellan? Ett litet rum, som får vara både sovrum och vardagsrum.
2. vilken färg på tapeterna? grårandiga i två nyanser.
3. vilka färger går rummet i i övrigt? Vitt och lite brunt. När jag läser vad jag skrev så låter det tråkigt men det är det inte.
4. favoritmöbel i rummet och varför? Gungstolen
5. vad vill du ändra där inne? En garderob till skulle inte sitta fel. Annars är jag nöjd.
6. vad har du där inne av följande:
a) tv?  Nej. Har ingen.
b) video/dvd? Nej. Har ingen.
c) dator? Ja.
d) stereo? Nej, har en liten radiogrej i köket, men den börjar ge med sig.
e) telefon? mobilen är där jag är.
7. Vad ser du om du tittar ut genom ditt fönster? Ett buskage där de små gråsparvarna bor. En lekplats och stor gräsyta och några hus.
8. Vad gör du oftast i ditt rum? Sover, läser, lyssnar på ljudbok, stickar, pysslar, grejar, ser på film.
9. Vem förutom du brukar sova i din säng? Ingen.
10. favoritpryl i rummet? Mitt träkors som jag fick när jag slutade min tjänst som ungdomsledare i Bergaortens Missionsförsamling.

BLANDAT
1. vad är du beroende av? goda vänner / ensamhet.
2. vilket land kommer du i från? Småland =)
3. vilken sorts lypsyl använder du? Labello när jag väl använder.
4. vad tror du på? Gud!! Så klart.
5. vilken religion tillhör du, om du nu tillhör någon? Kristendom.
6. vad köpte du senast? Glasögonputs-grej.
7. har du nåt husdjur? Gråsparvarna i busken klassas väl inte som husdjur annars är det mest dammråttor.

GREJER

1) tandborste: blå.
2) nagellack: Ett lila.
3) Höger- eller vänsterhänt: Höger
4) Humör just nu: Lite trött men rätt tillfreds med det stora hela. Trots mycket ovisshet om framtiden.
5) Favoritgodis: POLLY!!
6) Är det nåt du absolut inte äter: Jag äter det mesta, men katrinplommon, oliver är inte ok.
7) Vad sa du senast: … så därför valde jag Lindström.
8 ) Om du var tvungen att leva i en annan tidsepok, vilken skulle du välja då: vet inte. Kanske Jesu tid, eller 1800-talet.
9) Sommarplaner: Har ingen aning om vad jag jobbar med, om jag kommer vara ledig eller vad som händer. men vill njuta av tillvaron. Kanske åka till Hönö och/eller Torp. Tänker i alla fall inte flytta. =)
10) Saft eller alkohol: Kolsyrat vatten.
11) Hur många kuddar sover du med: 1
12) Spelar du nåt instrument: Gitarr har jag kunnat spela, och blockflöjt.
13) Morgon- eller nattmänniska: Nattmänniska! Men kan komma in i perioder då jag är morgonpigg.
14) Sparare eller slösare: mer slösare än sparare.
15) Tror på liv på andra planeter: Kan inte påstå att jag funderat på det så mycket.
16) Kommer du ihåg din första kärlek: Ja
17) Älskar du henne/honom fortfarande: Nej
18) Har du några homosexuella vänner: Nej, vet inte varför, men har inte blivit så.
19) Tror du på mirakel: absolut!
20) Tror du på att det är möjligt att vara trogen för alltid: Ja, det tror jag på.
21) Ser du dig själv som tolerant mot andra: Oftast. Det finns vissa saker som jag inte tolererar. Misshandel är en sån sak. Och mobbing.
22) Ser du på kärleken som ett misstag: nej, varför skulle jag?
23) Är du kittlig: ehhhh, pass… =)
24) Snarkar du? Ska visst göra det.
25) Rädd för insekter? Beror på hur stora de är. Tycker absolut inte om att hamna i ett stim av myggor. De äter upp mig. Uppskattar inte heller att hitta en stor spindel i duschen….
26) Äckligaste insekt: Stora lurviga spindlar.
27) Största svaghet: Svårt att stå emot frestelser. =)
28) Det här är jag bra på: Att prata inför folk. Göra diagram i datorn. =)
28) Om du fick välja en superkraft, vad skulle du välja? Den som söker upp elaka människor och lär dem bli snälla.
29) Vad vill du jobba som? Om jag det visste.
30) Skulle du någonsin få för dig att hoppa bungy-jump? Svårt att tro det.
31) Är du rädd för blod? Nej, men jag tycker inte om det.
32) Gillar du att sjunga? Ja. I bilen.
33) Anser du att du är stark? Nej, men folk verkar tycka att jag är det.
34) Brukar du sola? Har inte riktigt ro till det.
35) Röker du? Nej.
36) Snusar du? Nej
37) Använder du knark? Nej
38) Kaffe, te eller inget? Te eller något kallt att dricka. Kaffe är ju inte ens gott. =)

ÖVRIGT
1. Vilket stjärntecken är du? Vågen tror jag det är.
2. Har du bott utomlands? Nej, inte mer än en vecka i taget. =)
3. Hur många gånger i ditt liv har du flyttat? Oj. Om man undantar alla mellanperioder när jag flyttat hem så blir det…. 13 gånger. Men på ett av de ställena har jag bott 5 gånger och ett annat två gånger.
4. Var skulle du helst vilja bo? Jag trivs så bra här. Eller vid torne träsk – om alla mygg skulle försvinna.
5. vad vill du bli när du blir äldre? Klokare och mer lik Jesus.