Kommer ni ihåg den där frågestunden jag hade i somras. När ni fick ställa frågor och jag lovade att svara på dem.
Inte?
Nä, det är inte så konstigt. Det var riktigt länge sen, men här kommer nu äntligen svaren. Jag har inte ägnat riktigt all den här tiden åt att svara på de där frågorna, men jag har allt fått grubbla på en del av dem. Mycket. Andra var lättare att svara på. Jag har skrivit och skrivit om. Vänt och vridit och funderat. Och däremellan har jag pluggat, sovit, umgåtts med familj, vänner, pojkvän och fasligt massa andra människor. Och gjort massa roliga saker.
Men nu, nu kommer svaren.
Vandrar
Det är kul med dig för fast vi har väldigt olika syn (tror jag) på bland annat religion så har jag så stort nöje av att läsa din blogg och jag blir så glad när du kommenterar min!
Min fråga har alltså med religion att göra och väl inte så enkel att svara på men, ”Skyll dig själv ”
Det finns idag fortfarande så många ”tokiga” företrädare för församlingar som istället för att tala om kärlek och glädje så talar de om missunnsamhet och om utestängning till exempel av homosexuella, faktiskt finns fortfarande motstånd mot kvinnliga präster.
Min enkla fråga är: Hur står du ut? :§
Först – tack för din uppmuntran! Jag följer din blogg noga, men jag är dålig på att kommentera.
Det som gör att jag trivs i kyrkan är att jag har hittat meningen med livet, fått uppleva fullständig kärlek. Att jag fått höra om och komma till tro på att Gud, som är så stor och helig och som ändå valde att sända sin son att dö för min skull, för att vi skulle kunna ha gemenskap med varandra. (Jag vet att det låter som en klyscha, men jag vet inte hur jag ska beskriva det med andra ord.)
Det är DET som gör att jag vill vara med. Det som gör att jag faktiskt utbildar mig till pastor. Det som gör att jag kliver upp ur sängen var söndagmorgon för att gå till kyrkan.
Jag skulle så gärna vilja kunna säga att vi kristna verkligen älskar varandra. Att vi som upplevt villkorslös kärlek är de som älskar villkorslöst. Men så är det inte alltid. Jag kan bli väldigt ledsen och besviken. Vi kan vara så otroligt hårda mot varandra. Ställa krav på varandra när vi behöver visa omsorg. Lägga stenar på bördan när vi borde hjälpa till att bära. Vara för bundna av hur det borde vara när det behövs flexibilitet. Och jag blir så ledsen var gång jag hör folks berättelser om hur sårade de blev – av oss kristna. Det är inte OK. Jag längtar efter att vi ska bli mer kända för vår omsorg och kärlek än vad vi nu är kända för vad vi är emot. Många gånger är vi bra – men vi kan bli så mycket bättre på det!
Jag undrar om Drömpojken har läst din blogg? Eller vet om att du skriver om honom? Och vad han isf tycker om det.
Det är en riktigt bra fråga. Jag vet med säkerhet att han vet om att bloggen finns eftersom en tjej har berättat för mig om att han tipsat henne om den. Men om han följer den fortfarande har jag ingen som helst aning om. Följaktligen vet jag inte heller vad han tycker. Om han nu läser den hoppas jag att han kan se vårt gemensamma liv från mitt perspektiv och lära av misstagen så han inte gör om samma sak med sin nya familj.
Lovisa Gunnarsson
Jag har inte läst hela serien om drömpojken och det är mycket möjligt att dessa frågor är besvarade i de delar jag inte läst. Hoppas att du har överseende med det och svarar i alla fall. Ok, det kanske inte är så väsentliga frågor men jag är intresserad:
Oj vilka frågor. Ska svara så gott jag kan. 
1. Hur gamla var ni när ni träffades?
Jag var 24 när jag träffade honom. Han var lite äldre.
2. Kan du ge exempel på företeelser som man ska ta som varningar (och som gör att man avslutar förhållandet) innan ett förhållande har blivit det som kallas destruktivt? De behöver verkligen inte vara personliga, jag förstår om det är för privat.
Nu är jag ju inte expert på området, men för mig skulle följande saker vara viktiga varningssignaler i en relation.
Om han vill ändra på mig. Om jag inte är vacker nog som jag är. Om jag inte själv får bestämma vad jag ska ha för frisyr eller vilka kläder och smycken jag får använda. Om jag inte får fortsätta med mina intressen för att de inte passar med hans vilja.
En annan viktig sak jag kommer vara vaksam på är om han måste veta precis allt jag gör när vi inte är tillsammans. Drömpojken ville veta precis allt hela tiden. Vem jag pratat med, vad vi pratade om. Varför han/hon ringde. Man behöver få egna utrymmen. Visst kan man dela mycket med sin partner, men det är milsvid skillnad mellan att jag berättar vad jag tänker på och att jag berättar vad min vän tänker på och berättar för mig. Min vän måste själv få bestämma vad han ska få veta. Så var det inte med drömpojken. Han ville att jag skulle låta honom läsa alla mail, sms och redogöra för alla samtal.
En tredje viktig sak än om han vill göra mig beroende av honom. Det som borde varit en varningssignal för mig i relationen med drömpojken, men som jag inte reagerade på var när jag fick punka på min cykel. Det var precis i början av vår relation och jag hade precis flyttat till en ny stad för att börja plugga. Eftersom jag och punka på cykel inte är någon bra kombination, och jag inte kände någon som kunde hjälpa mig insåg jag att det fick bli att lämna in för lagning så jag kunde fortsätta cykla. På vägen till det ställe där jag kunde lämna in den ringde jag till drömpojken, men han kunde inte svara. Av någon orsak pratade jag med min pappa och vi diskuterade lite cykelfrågor – det var ju ett tämligen aktuellt ämne – och jag fick lite råd och tips. När cykeln var inlämnade och jag hade gjort mina ärenden ringde drömpojken upp mig och undrade vad jag ville. Vi pratade och jag nämnde pappas råd. Drömpojken blev arg. Nu var det vi som hörde ihop och det var han som skulle ge mig tips och råd, inte min pappa. Då reagerade jag inte så mycket på det, men om det hade hänt idag hade jag blivit mörkrädd. Även om man befinner sig i en relation betyder inte det att han kan eller ska vara den ende som kan hjälpa till med problem.
Nu har jag en pojkvän som inte gör så där. Jag får istället höra att jag är fin som jag är. Han stöttar mig i mina projekt. Han uppmuntrar mig att fortsätta med saker jag höll på med innan jag träffade honom. Han tycker att det är självklart att jag har egna vänner och vanor. Det är underbart att uppleva.
3. Vilken är din absoluta favoritsysselsättning om du bara får välja en hobby eller aktivitet?
Är församlingsengagemang en hobby?? I så fall är det min favorithobby. Jag älskar församlingen. Jag lägger schemat på jobbet så jag inte missar för mycket i församlingen. Nu har vi haft bönemånad och jag har varit i kyrkan 3-4 gånger i veckan. Och jag har älskat det. Jag sitter i styrelsen. Är ledare på tonår. Är med i en hemgrupp. Går på alla gudstjänster jag kan. Om jag hade mer ledig tid och mer energi skulle jag kunna tänka mig att vara med på både det ena och det andra. Men jag har bara fått 24 timmar om dygnet.
OM nu inte församlingen räknas som hobby. (det är typ mitt liv) så är väl läsning en stor grej. Jag läser 2-3 böcker i taget. Jag läser överallt och hela tiden. Vissa böcker har jag läst så där 5-6 gånger, om inte mer. =)
Tänkte jag skulle försöka hitta på några frågor ändå
1) Berätta om ditt livs lyckligaste dag
Jag har vänt och vridit på denna fråga. Så otroligt mycket. Den lyckligaste dagen. Men om man har ett diagram över mitt livs dagar och ska hitta den dag med mest lyckokänsla är det nog bröllopsdagen. Då var jag lycklig. Riktigt lycklig. Nu är jag mycket mer jämnlycklig. Det senaste året har lyckonivån stigit mest hela tiden. Sommaren och början av hösten har varit ofantligt bra. =) Och jag njuter!
2) Favoritfilm och varför?
Oj då. Det finns så många. Love Actually är en av favoriterna. Jag gillar det där med att följa olika människors liv och se hur alla hör ihop med varandra. Sen finns det så många scener som jag blir så glad av att se. Bröllopet – när de spelar ”All you need is love”. Och scenen när han författaren ska förklara vad boken handlar om för hon ”hushållerskan” som inte förstår engelska. Och scenen när Mr Bean ska slå in smycket till älskarinnan och frun dyker upp mitt i allt. Och premiärministerns tal när USA:s president är på besök. Och scenen när fotografen med hjälp av de där stora plakaten förklarar sin kärlek för sin bäste väns fru. Blir alldeles glad av att se den. Var gång. Och snart är det jul, då kan jag se den igen. =)
3) Hellre baka eller laga mat, varför?
Jag bakar helst. Tycker nog helt enkelt att det är roligast. Och godast. =)
4) Bästa presenten du någonsin fått i livet och varför?
Det är en helt omöjlig fråga att svara på. Jag har fått så mycket fina saker av så fina människor. Så mycket kärlek. Så många skratt. Som den där första-hjälpen-lådan med inslagna halstabletter och chokladbitar och näsdukar när jag kom hem helt genomförkyld efter en skidresa eller när jag fick den där fina indiantavlan som en kompis tecknat. Eller örhängena jag fick av min pojkvän en helt vanlig fredag bara för att han ville ge mig dem. Eller studiebibeln (den i fem band med grekiska översättningen.) som jag fick av en kvinna, bara så där. Eller tavlan jag fick av släkten eller muggarna jag fick av mina vänner och föräldrar. Eller …. Äh, ni förstår. Jag kan inte komma på något så där speciellt. Så många saker jag fått har varit så perfekt i just det läget.
Jag kan omöjligtvis svara.
5) Ditt livs största dröm, varför?
Det är att få göra skillnad. Att alla de erfarenheter jag har av att känna mig utanför, mobbing, att inte duga och åren med Drömpojken ska få vara frön till något bra. Hur och när och var vet jag inte. Men det får tiden utvisa. För kan de inte vara till någon nytta, vad var det då för vits att jag skulle uppleva det?
