Vill du uppdatera dig på de tidigare delarna finns de att läsa här. Om du bara vill läsa senaste delen kan du läsa den här
Drömpojken del 23 Kontrollförbud / Ansvarspåbud
Första veckan med kontrollförbud /ansvarspåbud gick inget bra alls.
Redan i bilen på vägen hem omförhandlade han vissa av de där besluten vi hade fått hjälp att ta. Till sin fördel. Det var bara början.
När det gällde studierna hade han starka åsikter om hur och när jag skulle besöka min praktikplats. Vilket ledde till mycket tjafs.
När det gällde ekonomi fick jag en rejäl utskällning för att jag 1) hade köpt den där kannan för 19 kronor på IKEA som vi (läs han) bestämt att köpa. 2) köpte nya gardiner till VÅRAT kök på halva reapriset på ICA för MINA nöjespengar.
I den diskussion som följde efter min inköpsrunda hade jag visst höjt rösten (vilket jag inte var ensam om). På grund av det kunde vi inte gå på bio på lördagen, trots att det var bestämt sedan innan. Dock hade jag haft på känn (vis av tidigare erfarenhet) att det som var beslutat inte alltid skedde, så jag hade inte bokat några biljetter. Onödigt att betala för något man inte går på.
När det gällde motionen blev jag ifrågasatt när vi tog en gemensam promenad på söndagskvällen, och det tog knäcken på mig.
Jag försökte efter bästa förmåga att våga ta ansvar, men det var svårt. Jag planerade och genomförde en vecka där jag fick ihop både studietid och praktikbesök och jag var nöjd med uppdelningen. Jag gick mina promenader och skötte hemmet. Dessutom lyckades jag trycka in en turné på stans olika affärer i jakt på de där nya lakanen som HAN ville ha till sin jobbpackning. Det var då jag kom ihåg att köpa den där kannan på IKEA som vi hade bestämt oss för att köpa. Men som vi inte hade köpt eftersom vi inte orkade stå i de långa köerna för bara en kanna för 19 kronor sist vi var där. Nu skulle jag ju ändå handla, så då kunde jag ju visa att jag var ansvarstagande och köpa den när jag ändå skulle köa. Men det ansvaret för vårt hushåll var visst fel ansvar.
Så när han började ifrågasätta min motion var det bara för mycket. Jag förklarade gång på gång att han inte hade rätt att ifrågasätta det. Att vi hade testperiod och att han just bröt ordentligt ännu en gång, på vår första testvecka. Men han lyssnade inte och till sist ringde jag storgråtande till X. Det ledde till att jag sedan ringde till den kvinna som hade lovat mig att vara min livlina. Hon skickade genast sin man att hämta mig och bäddade i deras gästrum. Jag gick hem, packade min NallePuh-kompisbok, min medicin, mitt pass och lite kläder. Sen gick jag ut, för en av de sista gångerna.
Dagen efter kontaktade jag min praktikförsamling och anmälde mig som frånvarande och sen ringde jag hem till mamma och pappa.
