Om jag hade vunnit Lottovinsten.

… då hade jag lämnat in min bil på en grundlig genomgång. Jag tycker om “Rune”. Han är ett trevligt sällskap och han klarar mååånga mil till. Men han skulle behöva lite kärlek av en reparatör.

… då hade jag köpt de där fina muggarna som jag så gärna vill ha.

… då hade jag skaffat en lägenhet i Stockholm som jag kan bo i när jag läser klart min utbildning.

… då hade jag skaffat klippkort på SJ för att lätt kunna ta mig till Stockholm och lektionerna. Men bo kvar här i min stad med mina vänner.

… då hade jag skaffat en vettig dator och alla program jag behövde. Och en personlig datatekniker som ser till att fixa allt som strular.

… då hade jag skaffat en Iphone. Med massa roliga appar.

… då hade jag besökt en sån där stilcoach som kunde hjälpa mig tänka kläder och som kunde lära mig vad jag ska tänka på när jag handlar.

… då hade jag skaffat en galet skön soffa och en stor lägenhet med tillräckligt många bokhyllor för att alla mina böcker hade fått plats.

… då skulle jag slänga den gamla VHS-spelaren all världens väg. Och köpt mig en vettig maskin som spelar in det jag vill – och som förstår sig på det där med att datumen ska gå i kontinuitet – inte lite som datamaskinen känner för.

… då skulle jag betala min lilla skuld till föräldrarna.

… då skulle jag gå till farbror bankman och bett honom hjälpa mig att sätta pengarna på bra ställen. Så jag har ekonomin tryggad och slipper grubbla mig grön och blå och lila i funderingar på hur pensionspengarna ska räcka.

Och så klart hade jag skänkt en tiondel till olika missionsprojekt, församlingsarbeten - hjälparbeten. Alltså 21 miljoner. 

Livet skulle i alla fall bli lite smidigare. och jag skulle väl lyckats spendera en miljon eller två. Om jag kämpat på bra. Utöver pengarna jag skänkte bort på studs. Alltså ca 190 miljoner kvar.  Men fortfarande fantasimycket pengar.

 Men snart skulle jag inse att jag inte blev lyckligare för det.

… då skulle jag åka på semesterresor åt höger och vänster. Besöka Irland, USA, Australien, Grekland, Italien etc.

… då skulle jag ta ledigt från jobbet när jag känner för det och hälsa på släkt och vänner utan att känna att jag borde jobba.

… då skulle jag gå på så många biobesök, teaterbesök och hockeymatcher jag orkar.

… då skulle jag skänka stora slantar till alla möjliga och omöjliga sammanhang.

Jag skulle bli berest och njuta av livet – men snart skulle jag inse att jag inte blev lyckligare för det.

… då skulle jag ge min bror och svägerska ett nytt kök  – som inte är blått.

… då skulle jag ge mamma och pappa nya fönster och dörrar och ett nytt garage.

… då skulle jag ge min kusin en stor hög med pengar så de kan fixa sin trädgård så barnen kan leka ute hela sommaren.

… då skulle jag ge en bil hit och en lägenhet dit och ett hus till höger och och böcker till vänster och fylla de behov som fanns i min närhet.

Och visst skulle det vara chans till att den där hjälpen till allt och alla skulle göra att jag mådde bättre – för stunden. Men inte skulle jag bli lyckligare i det långa loppet.

För jag skulle fortfarande ha lika många sår från åren med drömpojken. Jag skulle fortfarande ha lika många tårar som måste ut.  Jag skulle fortfarande vara lika ensam - om inte mer eftersom jag inte skulle veta vilka som umgås med mig för att jag är en trevlig flicka och vilka som umgås med mig för att få del av mina pengar.

Jag tänkte: Nåväl, då vill jag pröva på glädjen och njuta livets goda….
Jag grep mig an med stora företag: jag byggde hus åt mig och planterade vingårdar. Jag anlade trädgårdar och parker med fruktträd av alla slag. Jag byggde dammar för att bevattna en skog av grönskande träd…. Jag hopade silver och guld, rika skatter från kungar och provinser. Jag skaffade mig sångare och sångerskor och det som är männens lust: kvinnor och åter kvinnor. Så överträffade jag alla som varit före mig i Jerusalem. Och min visdom svek mig inte. Allt vad mina ögon begärde lät jag dem få, ingen glädje nekade jag mig. I allt mitt arbete fann jag glädje, den lönen fick jag för min möda. Men så vände jag blicken mot allt jag hade utfört, mot all den möda jag haft. Och allt var tomhet, ett jagande efter vind. Det fanns ingen vinst under solen…

Den som älskar pengar blir aldrig mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Även detta är tomhet. Ju större förmögenhet, desto fler som tär på den. Vilken glädje ger den ägaren annat än ögats glädje? God är arbetarens sömn, han må äta litet eller mycket, men den rikes överflöd ger honom ingen ro att sova.

(från boken predikaren i bibeln - utdrag ur kapitel 2 och 5.)

Att livet skulle vara smidigare är ju en trevlig tanke. Men ganska snart skulle jag bli girig – vilja bo bättre, köpa bättre bil och ha en större teve och bättre telefon och strunta i att jobba… Om jag ens skulle orka bry mig om att jobba. Men hur lycklig skulle jag bli av det? Jag skulle bara gå runt och skrota och inte göra nåt vettigt.

Skulle jag vilja vinna 214 miljoner? Nej! Inte alls! Kankse en handfull miljoner. Bara så där så att vardagslivet skulle bli lite smidigare. Men 214 – nej, jag vill inte vinna det – det är för mycket.

Men ett stort grattis till vinnaren. Hoppas du finner meningen med livet – någonstans bland alla miljonerna!

(inspirationen för detta blogginlägg hittade jag här)

2 kommentarer till Om jag hade vunnit Lottovinsten.

  1. Pingback: overkligt mycket pengar « mymlan. the real.

  2. Du slår huvudet på spiken Maria.

    Pengar tar inte bort bekymmer som finns – o speciellt inte dom som finns i själen – men d kan i viss mån underlätta livet. T ex fixa allt det där nödvändiga men mer skulle det inte betyda i d långa loppet.

    Jag skulle nöja mig med såpass mycket att vi kan köpa en större lägenhet och ett rejält sparkapital till Dimitris. Mer behöver vi inte.

    Det är underligt hur människor tänker när det gäller lycka. Vissa verkar tro att bara för att man blir kär ska alla bekymmer bara försvinna hux flux. Precis som det aldrig exsisterat några bekymmer alls. När jag nyss hade träffat exet kom jag en dag till jobbet med en något surmulen min i ansiktet. En maskinställare sa då: Men Sara varför så sur? Du har ju pojkvän och allt nu. Då ska du väl vara glad?”

    Bara för man träffar någon slutar man ju inte upp med att vara människa. Ibland förstår jag inte hur människor tänker. För så fungerar ju inte livet. Eller vi människor. Eller?

    Kram!

Lämna en kommentar

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

You are commenting using your Twitter account. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

You are commenting using your Facebook account. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s