familjehelg med sorgkant.

För länge sedan bestämde vi i vår familj att just denna helgen skulle vara vår. Då vi alla skulle träffas och umgås. Vi gör det nu. Alltså, träffas och umgås. Men det är inte lika lätt att ha det så där trevligt som jag hoppades. Hur vi än gör kommer vi tillbaka till allt det där som hänt i Norge. Vi kollar på nyheterna och läser i tidningen och försöker pussla ihop vad det är vi vet. Spelkvällen genomförde vi, med paus för att se på nyheterna.

Tankarna går gång på gång tillbaka till hur någon kan gå in på ett läger och skjuta ner så många ungdomar. Att låtsas vara polis och locka fram dem bara för att sen skjuta ner dem.

Jag har inte velat sitta så mycket vid datorn den här helgen, men innan jag somnade igår läste jag lite på nätet.

En man kom. ”Jeg er fra politiet.” Jeg ble liggende. Noen skrek tilbake at han måtte bevise det. Jeg husker ikke helt hva ham sa, men morderen begynte å skyte. Han ladet. Skjøt mer. Han skjøt de rundt meg. Jeg ble liggende. Jeg tenke: ”Nå er det over. Han er her. Han tar meg. Nå dør jeg.” Folk skrek. Jeg hørte at andre ble skutt. Andre hoppet ut i vannet. Jeg lå der. Mobilen i hånden. Jeg lå oppå beina til en jente. To andre lå oppå mine bein. Jeg ble liggende. Det tikket inn tekstmeldinger. Mobilen ringte flere ganger. Jeg ble liggende. Jeg spilte død. Jeg lå der i minst en time. Det var helt stille. Jeg vred forsiktig på hodet for å se om jeg kunne se noen levende. Jeg så lik. Jeg så blod. Frykt. Jeg bestemte meg for å reise meg. Jeg hadde ligget oppå et lik. To lik lå på meg. Jeg hadde englevakt.

Texten är från en av de som var med på ön. Läs gärna hela bloggposten.

En annan text som berörde mig mycket är denna. En åttaåring som sätter perspektiv på allt.

“Men mamma! Vi må hugsa på at han som gjorde det der, har sikkert familie han òg! Kanskje sit mamma’n hans og gret og er redd for at ho har gjort noko gale for at sonen hennar kunne finne på noko slikt. Dei har det nok forferdeleg no”

Vi får inte bemöta hat med hat. Då fortsätter bara hatet att växa.

Idag ska jag fortsätta umgås med min familj. Vara tacksam för att få ha dem nära en helg som denna. Vi ska spela lite mer kubb och leka lite mer med brorson och dela livet.

Men våra tankar kommer alldeles säkert gå till dem som på ett eller annat sätt drabbats av katastrofen.

(tipstack till Emanuel Karlsten.)